Bästa FMX passet sen min comeback!

19.09.2020

Alltså om ni kunde se mig just nu! Jag sitter här med världens största leende, jag är så otroligt glad efter dagens FMX pass! :)

Ni som följt mig vet att jag började med köra cross när jag var 30 år och att siktet snabbt ställdes in på FMX, Freestyle Motocross. Det tog mig någon månad innan jag vågade ta mitt första hopp men sen gick allt väldigt fort.

Jag tog mitt första hopp i augusti 2015 och mitt "sista" i augusti 2017. Därefter väntade ett nästan på pricken 3 års långt uppehåll. Kroppen strejkade totalt! Jag genomgick flera operationer, framförallt var det vänster hand/handled och höger axel som satte stopp för "FMX karriären" där och då.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli tvungen att vara borta så länge, TRE ÅR! Längre tid än jag faktiskt spenderat i rampen... Men jag hade inget annat val än att lyssna på kroppen och låta det ta den tid det behövde.

I år var jag redo! Jag körde till Dalarna och hämtade hem min gamla rosa ramp som jag svetsat själv. Glädjen över att ha hittat en plats i Sthlm där jag var välkommen att ställa min ramp och träna på var enorm! Kroppen var äntligen redo och jag hade en plats på "hemmaplan" jag kunde träna på när det passade mig!

Nästan på pricken 3 år efter mitt senaste hopp var jag nu alltså redo för att hoppa igen. Jag skulle ljuga om jag sa att det kändes lätt, nej huvudet var fullt med hjärnspöken! Även fast rampen var framskjuten så nära landningen som möjligt och "gapet" var jättelitet så kände jag en enorm respekt och jag var absolut lite smårädd...

Jag hade ett enormt stöd med mig ut första gången, båda pojkvän, vänner och en FMX kompis jag kört med innan. Tack vare allt stöd så gick det första hoppet otroligt smidigt. Så fort jag såg Niklas ta ett hopp var mina egna hjärnspöken som bortblåsta och jag visste att "jag hade det" och visst hade jag det!

Mitt första hopp var perfekt och efter jag kände direkt att NU KÖR VI! Efter det har jag tränat ca 1-2 gånger i veckan. Jag har försökt att inte köra för hårt för även om kroppen är relativt bra så har jag fortfarande problem och jag har smärtor jag aldrig kommer bli av med.

Träningen har gått bra hela tiden, men det var egentligen inte fören idag som jag fick den där befriande WOW känslan! Allt kändes så klockrent idag och jag kände själv att min åkning var grym! Vi flyttade rampen 1,5 meter till idag (vi ska fortsätta flytta mer men tar det successivt). och den längdskillnaden gjorde susen för mig! Det blev en mycket "trevligare" bana i luften, det passade mig otroligt bra! Det kändes väldigt lätthoppat och jag upplevde att jag kunde hålla ut tricken i luften mycket bättre!

Ja idag var utan tvekan mitt absolut bästa träningspass i ramperna sedan min comeback! Jag känner mig mer motiverad än någonsin innan nu! Jag har inga nya mål eller något sådant, mitt mål är fortfarande att "bara ha kul", vad kan vara ett bättre mål än det liksom? Men samtidigt så känner jag att jag har alla förutsättningar som finns att pusha och utvecklas! Det känns otroligt roligt! :) Jag är såååå glad nu!!! :)

Bjuder på några bilder från dagens pass, det var jag och Niklas som hoppade och Gustav var med som stöd vilket betyder så otroligt mycket för mig!!! Finns inget som gör mig så lugn och får mig att känna mig så trygg som när han är där med mig! <3